VILLA FREJA

Äta banantårta.

2012-03-11T09:18:00.004+01:00

Att öppna paket och få en handboll, gå på brorsans handbollsträning, storhandla på Maxi, äta banantårta, simträna, titta på syrrans simträning, äta korv och bröd och lördagsgodis framför mellon är att fylla nio år.

Och oj en sån final.
Loreen vann - heja heja.
Ulrik kom trea - så glad!
Flinck vann med hästlängder över Ranelid - herrrrregud. Det känns ju lite som om det var två finaler i finalen. En där den största ligan spelade, och så Flinck-Ranelid som körde en egen kulturtävling som tudelade Sverige. Aldrig har så många röstat, eller nåt. En final som gjorde mig mycket nöjd och glad. Och stolt över Ulrik så klart.

Grattis min lilla nioåring.

2012-03-10T08:50:00.000+01:00

Hipp hipp hurra finaste Skruttan. Med sång och paket och hopknutna öron (för hur slår man annars in en ta-hål-i-öronen-present?).

Egentligen borde hon väl fått biljetter till kvällens melodifestivalfinal men tja, även tevesoffan får duga.

Heja Ulrik.
Och grattis Skrutt.

Mitt val, min revolt.

2012-03-09T06:19:00.003+01:00

Det blev visst fredag den här veckan också, hur konstigt som helst eftersom det nyss, typ som i förrgår faktiskt var måndag. Om vi nu ska lägga all tonvikt på fredagar förstås, jag som mest gillar vardagar. Eller alla dagar, vilket som. Men får jag välja, eller måste, väljer jag vardagar - i alla fall som mina ser ut just nu.

Även om jag drömmer om studier, helst grupparbetet då och ägnar nattens timmar åt att leda och strukturera detta. Fånga upp tappade och glömda bollar och knyta samman säcken. När jag vaknar sedan har jag kommit en bit på väg och delger övriga i gruppen när vi sammanstrålar följande dag.

Korkat.

Beslutsamt.

Och på tal om att vara beslutsam;
Man kan väl säga som så att det alltmer tydligt lutar åt att jag väljer idrott som valbar kurs. Just för att jag är... eller var superrädd för all form av redskapsgymnastik och var jättedålig på bollsport. Allt jag var bra på var att springa. Och jag sprang fort. Och så på grund av att jag vill visa fuck-you-fingret till reumatismen. Så. Jag vill komma över min rädsla som inte är på riktigt, ett dumt spöke från det förflutna bara, och jag vill komma över alla löjliga hinder.

Fånigt.

Beslutsamt.

Mitt val! Min revolt.

Att vara idrottslärare och reumatiker.

2012-03-08T06:44:00.003+01:00

Jo, nog sjutton kom det snö alltid.
I går spenderade vi hela halva dagen ute i Askim vid havet och det blåste halv storm. Älska havet liksom, men hata hata blåsten och att frysa ända in i märgen.

Fast;
Det är inte tråksnön jag ska prata om nu. I morgon har den ändå smält undan.

Det jag ska prata om är att vara reumatiker och idrottslärare.
Alltså hallå, går det?

Jag tvekar och vet inte ut eller in inför valet av en av våra fyra ämnesalternativ- musik, bild, hem- och konsumentkunskap eller idrott- och hälsa.

Jag lockas av konsumentkunskapen samtidigt som jag inte gillar att baka eller laga mat och är urdålig på att praktiskt sköta ett hem. På att städa och fixa. Och jag tycker inte att det är roligt. Jag gissar att en stor del av ämnet handlar om just hemkunskap och kanske inte så mycket om konsumentkunskap. Dessutom känns det osäkert att få en sådan tjänst på en låg- och mellanstadieskola.

Jag vill åt hälsobiten i ett holistiskt perspektiv - alltså både den mentala och fysiska hälsan.

Och - jag vill faktiskt visa fuck-you-fingret till reumatismen, bli trotsig och arg och visa att ingenting kan stoppa mig. Inte ens reumatismen (som faktiskt stoppar mig ibland). Men ändå!

Kan man vara reumatiker och idrottslärare?
Lite grann hjälp här..!

Att vilja hinna med innan jag dör - del 1

2012-03-07T07:14:00.000+01:00

Arbeta som lekterapeut på ett sjukhus.

"Lekterapeuter är pedagoger med lärarutbildning som förskollärare eller fritidspedagoger, ofta med specialpedagogisk påbyggnadsutbildning.

För lekterapeuten är det viktigt att veta vad patienten har för sjukdom för att kunna planera arbetet och om det finns några hinder för vad barnet klarar av. Arbetet med patienten kan sedan många gånger handla om att våga, men framförallt - ha roligt och glömma sin sjukdom för en stund" (källa; Föreningen Sveriges Lekterapeuter).

Ja!
Jag vill kunna dra nytta av mina högskolepoäng i socialpsykologi, psykologi och kris- och katastrofer.
Jag vill kunna arbeta kombinerat med mina två huvudämnen och intresseområden; psykologi och pedagogik.

Jag vet att det är svårt att få jobb som lekterapeut på grund av att det finns så få jobb men nån gång ska väl en sådan tjänst dyka upp - for me.

Att vilja hinna med innan jag dör.

Helgonet pratar högt och kontrollerat.

2012-03-06T18:01:00.003+01:00

Jahapp så var det med den saken. Jävulsrösten var inte tillräckligt högljudd och åter är jag på motivationsbanan med fullt fokus och... ironiskt nog jävlar anamma. Mycket jävlar alltså.

Och varför inte rikta in mig på att bli rektor nån gång i framtiden. Snart?
Dels för att de inte tjänar fy skam.
Dels och mycket dels för att jag älskar att leda, strukturera och delegera. Lite så. Ansvara helt enkelt, rodda och vara spindeln i nätet.

Hur det än kommer sig blir det alltid så att jag får någon form av ledarroll, delad eller ej, när det handlar om grupparbete. Och jag trivs i den positionen.

För mål och fokus sa vi va?
Och öppen för många möjligheter och fina framtidsutsikter. Varför inte? Det är helgonet på min axel som pratar. Högt och kontrollerat.

Bästa tiden.

2012-03-06T06:43:00.003+01:00

I går kom första utmattningskänslan och lite hopplöshet in i mina tankegångar. Kanske inte så konstigt efter en natt med bara fem och en halvtimmas sömn, men ändå. Skrämmande.

Om än inte så konstigt med tanke på att jag kör non-stop i över hundra procent, just för att klara av att köra just hundra procent. Om ni förstår. Utan extra liten lön varje månad har jag inte råd att studera. That's livets hårda bud.

Hur som helst;
I går började jag vackla lite i min övertygelse. Ni vet, det där helgonet och den där jävulen på varsin axel. Jag var lite trött i går och då var det lättare att lyssna till jävulen. I dag ska jag dock tänka om, tänka rätt. Hålla fokus och huvudet ovan vattenytan.

Det här är en av de roligaste och bästa tiderna i mitt liv. Jag älskar universitetslivet med allt vad det innebär. Även om det innebär tunn plånbok, stress, oro, hårt arbete och tidsbrist. Jag skulle aldrig vilja ha det här ogjort.

Osynlig med munkavle.

2012-03-05T16:56:00.004+01:00

Jag tycker ofta saker. Jämt, högt, ständigt och hela tiden.
Därför blev nog en kurskamrat ganska förvånad när hon av en annan kurskamrat fick höra att jag satt med i samma seminariegrupp - varför de nu hade diskuterat mig liksom alltså;

Scenario.
Kurskamrat till annan kurskamrat: Nejmen det gör väl inte Sara?
Annan kurskamrat till kurskamrat: Jo'rå serru, det gör hon.
Kurskamrat till mig senare: Och jag blev jätteförvånad när jag fick höra att du är med i min seminariegrupp för du brukar ju alltid prata. (Och när du inte pratar syns du inte, mehehe!)

Men orka säga något hela tiden. Ibland är det ganska kul att bara vara en fluga på väggen också. Med munkavle. Helt osynlig.

Kalassväng.

2012-03-05T06:45:00.004+01:00

Hey, det svänger.
För mig betyder en fullspäckad helg känslan av en riktigt lång helg. Jag älskar det sociala och att det händer saker... inte hela tiden, men nästan. Då känns dagarna också längre eftersom så mycket hunnits med. Mellan lördag och söndag sov jag gott i säkert åtta timmar men i natt tyckte uppenbarligen min hjärna att det räckte med bara sex timmar. Så det får väl gå. Det med.

När det svänger;
Shopping med vänner, barnens alla aktiviteter utspridda på dessa två dagar, kalasfika med släkten ena dagen och barnkalas tillsammans med våra vänner andra dagen. Masi och vännernas son fyller år med bara fem dagars mellanrum så traditionen bjuder sammanslaget barnkalas.
När det svänger känns helgen så mycket längre.
Precis så har vår helg sett ut.

Jag reser mig igen.

2012-03-04T08:53:00.006+01:00

foto: Sven-Erik Svensson, hd.se

Ja, det här gillar jag. En skådespelartalang som är så där kulturellt svår att jag bara måste älska honom. Och Björn Ranelid kan slänga sig i väggen som originell - det har jag tyckt hela tiden. Thorsten Flinck har klass och röst. Och skådespelartalanger och är så där kulturellt svår att jag bara måste älska honom. Som sagt. Han sätter den originella sprätten på finalen. Han sticker ut. På rätt sätt. Finalen behöver en Flinck, så är det bara.

Jag vill vinna om jag vinner. Det gillar jag.

Själv söker jag sommarjobb efter löpandebandsprincipen och hoppas på napp.
Alternativet är sommarkurser och csn - men det finns inga vettiga sommarkurser att söka. Vill spara csn till vettiga kurser inom specialpedagogik och inte läsa sommarkurser bara för att överleva. Sommarkurser jag inte har användning för mer än lönemässigt (lån - ja, jag vet att det är lånade pengar - men även de ger föda).

Pengar. Jag vill ha pengar. Det gillar jag.

Matematiskt exempel.

2012-03-04T08:39:00.005+01:00

Helgerna går med ett rasande swisch, fyllda av aktiviteter.
Handboll gånger två och simning gånger två.
Tre barn; en med två aktiviteter, två med en aktivitet var.
Vad blir svaret?

Skämmas lite grann.

2012-03-02T11:54:00.003+01:00

Jag förstår inte varför Skrutt sa att hon skulle skämmas och att hon inte ville att jag följde med henne in i klassrummet om jag såg så här ut?

Nu löste vi det tillslut på bästa (icke skämmiga) sättet och jag kunde utföra två övningsintervjuer/samtal med några av Skruttans klasskamrater och parallelldito. Och sen gick jag hem... eller åkte. Och nu.

Ja, nu är det fredag - right.
Städning och veckohandling står på schemat. Dumt att schemalägga det till en fredag.
Faktiskt.

Solen skiner också.

Min stora Skrutta.

2012-03-02T06:14:00.002+01:00

Snart snart fyller min underbara stora lilla jänta nio år - och hon önskar sig fler böcker som jag kan spara och ge till mina barn sen. Hon är så duktig på att läsa och tycker att det är roligt. Hon plöjer bok på bok på bok. Sin mor upp i dagen - som förvisso för tillfället knappt har tid för det skönlitterära, men ändå...

Böcker är inte svårt att fixa. Det gör jag så gärna.
Men så önskar hon sig också något annat. Något som lite grann skär i mitt mammahjärta - hur fånigt är inte det då?
Skruttan min önskar sig hål i öronen och det ilar i hela mig.

Att ta hål i öronen gör ont!
Och jag vill inte att min Skrutt ska ha ont.
Dessutom;
Tänk om hon får som jag - besvär av keloider och sånt jox. Det går aldrig att ta bort.

Lilla stora, stora lilla Skruttan.

Mål och mening.

2012-03-01T09:06:00.007+01:00

Att ha mål i livet.
Tja, det tror jag är viktigt. I alla fall är det viktigt för mig och min mentala hälsa. Samtidigt vill jag inte stagnera i mina mål som om de vore den enda vägen fram.

Jag läser till grundskolelärare.
Check.

Men jag vill absolut inte luta mig tillbaka och tänka mig själv i en yrkesroll på en skola fram till pension. Inte för att det behöver vara fel när det kommer till någon annan, men naturligtvis tänker jag utifrån de referenser jag har: mig själv.

En alldeles utomordentligt bra sak med att vara lärare är att man aldrig är färdigutbildad. Passar mig som handen i handsken. Men även om jag når kompetensutveckling och läser kvälls- och distanskurser och dylikt vill jag inte låta det bli mitt enda mål. Inte stanna upp. Inte bara. Utan vidare mot fler spretiga mål.

Jag tänker mer så här när det handlar om mål;

Prio 1.
Lärarutbildning. Examen. Jobba på skola.

Prio 2.
Nå ännu fler ämnesbehörigheter, bland annat svenska för lågstadiet samt vidareutbilda mig inom psykologi och trauman.

Prio 3.
Återvända till universitetsvärlden som lektor enbart eller i kombination med att jobba på skola.

Prio 4.
Forska lite kanske?

Prio 5.
Jobba som lekterapeut på ett barnsjukhus/en barnavdelning.

Prio 6.
Ja, och så bli professor då.

Nåt sånt. Mål är bra att ha. Några når man inte, andra omformas och somliga kanske man faktiskt stannar upp i. Trots allt. Men aldrig stagnera!
Att vara lektor låter så nervöst att det inte är klokt - och därför blir det ett mål i sig. Att klara av att föreläsa. Det är så inte jag att det blir jag - om ni förstår.
Utmaningarna.

Och lekterapi.
Låter som jag med mina intresseområden psykologi och pedagogik hand i hand.

Lutar mig tillbaka och funderar lite. På mål och utveckling - och på utmaningar.
På att aldrig stagnera.
För sån är jag. Lite som Karin Boye tror jag - att tänka att målet inte är det viktiga utan vägen dit. För det är längs vägen vi växer och utvecklas och aldrig stannar upp. Jag vill aldrig stanna upp.

Hitta sig själv genom livet.

2012-02-29T18:23:00.001+01:00

Alltså;
Allt prat om identitet bottnar inte bara i min egen brokiga bakgrund utan också mycket i den kurs jag just nu läser. Och jag får tanke på tanke på tanke - och flasch back på flasch back... ungefär så.

Puberteten.
En tid då många ungdomar provar på olika uttryckssätt i jakten på sig själva.

Trettioårskrisen.
En tid då somliga får åldersnojor, utmanar sig själva, testar på saker de aldrig gjort förr. I jakten på sig själva.

Fyrtiårskrisen.
Samma lika.

Femtioårskrisen.
Här har de flesta lite större buffert tror jag och kan köpa materiella ting som ett led i jakten på sig själv. Sportbilen, lyxbåten, hästen you name it.

Still.
Same same, but different.

Ett livslångt identitssökande fast i olika tider, olika åldrar.
Jag kanske inte behöver vara så ledsen över att jag missade att hitta mig själv fram till trettioårsåldern.
Jag kan lika gärna leta rätt på mig själv nu i någon form av trettioårskris. Om tio år är det dags igen.

En djävulsk risk.

2012-02-28T12:00:00.004+01:00

Att vika tvätt är ta mig tusan den värsta uppgift gud uppfann till mänskligheten. Tror jag. I alla fall näst efter pms som är en uppgift jag tar på stort allvar - och som konstigt nog ofta infinner sig i samband med vika-tvättuppgiften. Tanken har slagit mig att sätta in en liten radio i tvättstugan, på nån liten hylla eller så. Men eftersom vår tvättstuga ser ut som ett bombnedslag - verkligen - hur mycket det än tvättas och viks och tvättas och viks igen. Och allt annat jox som samlas på hög där inne. Djeez. En liten radio på en lite hylla eller så skulle inte få plats - eller gömmas totalt - hur smått och litet det än skulle vara.

Men så!
Talbok i hederliga lurar. En sån där gamla CD-freestyle ni vet. Oj så bra det hade kunnat bli.

En start till en välorganiserad tvättstuga är en tävling hos Susanne P. Var med du också. Heja heja. Det skulle bli en fröjd - nästan - att vika tvätt.

Att så ett frö och få en tanke.

2012-02-28T09:12:00.000+01:00

Men hörrni.
En tanke har slagit rot och börjat växa.

Det här med universitetsvärlden alltså - älskar't. Tänk att aldrig behöva lämna?! Tänk att få bli lektor, disputera, bli doktorand - bli professor.

Bara tänk!

Skaffa mig en stil.

2012-02-27T18:11:00.000+01:00

Bild från Mandel.

Jag vet att jag har tjattrat om det där med kommersen och köphysterin och det står jag fast vid. Men sund shoppishoppi går förstås hem. Och sen gör jag en revolt på det - en vuxenrevolt. Ungefär som i Eat, Pray, Love. Nåt sånt. Tänk att få backpacka helt fri.

Identitet sa vi va? Även om jag har en teori angående det där med identitetssökande... men det tar jag en annan gång.

En sak jag har funderat på är innehållet i min garderob. Och vem jag är i relation till klädstilen. Jag tror egentligen inte ens att jag har en stil - jag köper det jag tycker är snyggt - vilket är ett väldigt brett spektra. Dock vet jag vilka kläder jag trivs i och vilka jag känner mig mindre bekväm i, trots att de är snygga. Bort med alla propra kläder. Är så innerligt trött på att vara proper och ordentlig (missförstå mig rätt).

Enkelt, snyggt, bekvämt. En av mina stilgurus är den här fina kvinnan som jag går i "klippdocke-lära" hos - bara så att ni har ett hum om vad jag menar. Och ja, då har jag faktiskt en stil. Trots allt. I kombination med min alldeles egna vilsna stil i relation till att finna mig själv.

Det är inte lätt. Inte alls.

Men så där skönt, snyggt, rockigt och laid back - det är jag i själ och hjärta även om skalet inte visar det. Inte alls.

Ännu.

Vårstädning.

2012-02-27T06:43:00.004+01:00

Bild från google.

Jag vet inte om det är för att våren gjort entré eller om det är det faktum att jag inte är förmögen att städa som gör att det riktigt kliar i fingrarna. Jag som annars avskyr att städa och plocka vill nu ta i med hårdhandskarna och vända ut och in på hela huset. Varje liten vrå. Städa och feja, rensa och strukturera.

Struktur är fint liksom rena och väldoftande vrår men fråga mig igen om si så där två veckor (då hoppas jag att jag återigen kan gå obehindrat) om jag verkligen, verkligen har lust att städa.

Av någon anledning misstror jag nämligen mig själv.

Våren it is.

2012-02-26T16:32:00.003+01:00

Att vakna av fågelkvitter! Bara en sån sak gör att det bubblar.
Våren.
Den är här nu. Den är baske mig här nu. Det porlar ystert i bäcken, fåglarna gör sig redo i holkarna - och kvittrar som sagt, tre små våghalsiga tussilago har tittat fram där det en gång ska finnas en altan i söderläge och en groventré i sydväst. Nåt sånt är det väl?

Det spritter - och hade jag kunnat gå mer än bara hjälpligt hade jag gett mig av ut på långpromenad. I stället blev det en god stund sittandes på trappan i solen. Å den härliga. Därifrån kunde jag kasta leksaker åt Alvin att hämta, samt ha dragkamp med densamme.

Om några veckor hoppas jag dock vara fri från denna vinterns trista reumatiska skov och vara kapabel till att ta raska promenader igen.

Å vad jag önskar. På något sätt.

2012-02-26T08:35:00.000+01:00

I går var simträningen inställd till förmån för klubbmästerskapet och vi hade bänkat oss på läktaren för att se lagkappen och en tjugofemmetare bröstsim. Skrutt och bästa simkompisen blev de enda som simmade i sitt heat sedan några hoppat av - och det var smasch in i kaklet i nästan oavgjord tid. Återigen förbättrade hon sitt personbästa, den här gången med cirkus en och en halv sekund om jag inte missminner mig. Heja min underbara, duktiga, fina simmareSkrutt - min stora flicka. Så stolt jag är över dig.
Så går det när man spenderar flera timmar i en simhall för att se två lopp som är avslutade på bara några minuter inalles.

Och det här med att finna sig själv och göra revolt som jag skrev om nedan. Självklart är det mest vanliga att man gör revolt i tonåren - finner sin identitet. Men inte alla har den förmånen. Inte alla lever ett sådant liv. Somliga lever som jag gjorde - och då blir ens identitet också någon helt annans.

Å vad jag önskar att jag hade kunnat gjort det och sluppit finna att jag står här och känner att jag saknar något jag borde ha gjort för tio-femton år sedan. Men som jag aldrig fick göra.

Å vad jag önskar att jag kunde gå tillbaka i tiden och krama den där femtonåringen och mana henne ut i tonårsrevolten. Sluta upp att vara en sån "vuxen" liten mes när du är flera år från att vara vuxen ännu. Sluta upp att försöka för det tjänar ingenting till. Var dig själv, bli dig själv, ut och gör revolt tills du hittar vem du är. Vem du vill vara. Var inte en sådan mes. Det tjänar ingenting till att du lyfter och skyddar när ingen vill bli lyft. Och det är inte din roll att skydda. Du är bara ett litet barn.

Å vad jag önskar att jag kunde gå tillbaka i tiden och krama om den där femtonåringen, eller nioåringen, eller sexåringen och mana på henne. Bli dig själv. Det är din rätt. Din lilla tokfia, du ska inte axla någon annans börda. Du är bara ett barn.

Jag kanske inte har något annat val än att göra revolt som trebarnsmor. På något sätt ska jag finna mig själv. På något sätt ska jag göra allt det jag aldrig gjort och som jag nu saknar så att det gör ont.

Finna mig själv.

2012-02-25T09:29:00.000+01:00

(Bild från google).

Jag funderar på att bli rebell. Eller i alla fall göra revolt av något slag. Jag har aldrig någonsin gjort en revolt. I hela mitt liv. Så det är väl på tiden egentligen.

Frågan är bara hur jag ska gå till väga? Jag är för gammal för att börja tjuvröka. Antalet munblosscigaretter jag rökt i mina dagar går med all sannolikhet att räkna på mina fingrar. Min lilla, lilla harmlösa revolt. Den enda.

Klädstilen då? Kläder, piercing och tatueringar.
Fast eftersom jag får keloider så lätt har doktorer avrått mig från att använda all form av piercing och detsamma gäller för tatueringar.

Hm..?

Är jag för gammal för att göra revolt?
(Jag vill inte vara vuxen, jag har varit vuxen alltför länge - blev vuxen på tok för snabbt. Nu vill jag vara "ung vuxen", självklart är det försent att regrediera till tonår i min ålder).
Jag känner att det är läge nu att gå igenom det som de flesta går igenom under tonåren. Läge att finna min identitet. För även om jag börjat lära känna mig själv de här senaste två åren - och kommit en god bit på väg - inser jag att jag ännu inte hittat min plattform fullt ut. Min identitet.

Det kliar i fingrarna.
En harmlös revolt bara?
På något sätt.
Hur?

Varför ber jag ens om lov?
Bara gör det!

Jogga, jogga, joogga!

2012-02-24T15:38:00.000+01:00

Jag ser mig själv i drömmen. Hur jag joggar fram längs skogsstigen. Utan värk i leder. Obehindrat. Blodsmak i munnen. Målmedveten. Alvin är med, kopplad i ett sånt där löparkoppel man kan ha om midjan. Svetten bryter ut i pannan och jag är klädd i de här;

som man kan vinna hos Suzan genom Röhnisch Sportwear. Galet snygga. Gilla gilla gilla.

Ett förlösande bröl.

2012-02-23T19:13:00.006+01:00

Kan man lita på sina minnen från barndomen?

Jag var på ett seminarium om "Våra berättelser om uppväxt och fritid" och jag trodde helt ärligt att jag hade bearbetat det så pass att jag kunde kringgå det hela genom att bara snudda vid... ingenting. Men att bara nämna det lilla jag kunde säga gjorde att jag inte klarade av att berätta färdigt. Allt jag kunde tänka på var det jag kringgick. Trots allt skulle vi inte vara varandras terapeuter.

Men det var förlösande. Och ett bröl är bra mycket bättre än att gråta tyst, utan tårar för att inte skada någon annan. Jag lärde mig att gråta så som barn. Hur som, jag lät inte bröl, jag lät inte alls faktiskt - men tårarna rann.

Förlösande tårar.
Förlösande vardagsterapi och ännu ett steg i rätt riktning.
Även om vi inte skulle vara varandras terapeuter. Tack ni fina.

Kan man lita på sina minnen från barndomen?
Självklart kan man det. Oavsett om minnena förvrängs, bleknar, framträder eller inte liknar någon annans så är det dina alldeles egna upplevelser. Och det kan ingen ta ifrån dig.

Min dotter?

2012-02-23T17:21:00.005+01:00

Ni ser ju själva.
Omöjligt att känna igen hund-flickan.

Hon är en prinsessa.

2012-02-23T07:54:00.004+01:00

I natt fick Sverige en till prinsessa. Jag är inte kunglig men jag är "mamlig" och varje gång ett barn föds (om någon jag känner får barn eller om jag ser nån förlossningsserie på teve) blir jag fasligt rörd. Och nej, jag känner förstås inte kronprinsessan eller har sett henne i en förlossningsserie men eftersom hon är en offentlig person blir jag ändå rörd. Uj uj uj.

Ett tag var jag inne på att utbilda mig till barnmorska och jag hade nog då blivit känd som den milt gråtande barnmorskan. Det hade inte fungerat så bra.

Nu blir jag den blida läraren i stället. Eller nåt.

Tikar ska det vara.

2012-02-22T17:36:00.000+01:00

Denna hund alltså.
Men det är ju bra. Nu behöver vi inte längre ha dåligt samvete över att Alvin så sällan träffar andra hundar. Det har blivit ett hyfsat stående inslag att släppa Alvin i hundparken samtidigt som Skrutt tränar handboll. Trots att det inte alltid finns andra hundar där just då finns där massvis av spännande dofter även om just andra hundar förstås är bonusen vi vill åt.

Och det finns inget roligare än att få leka av sig med en annan hund.
Om den andra hunden är en tik vill säga. Då blir Alvin gärna lite kär också.

I söndags myllrade det av hundar i parken - äntligen, tänkte jag.
Men Alvin ba'; Jag kastar hellre pinne med matte.
Hundparken rymde nämligen inte en enda tik. Där fanns bara trista hanar, varav några av dem idogt försökte få med Alvin i en yster lek men... nej.

Tikar ska det vara.
Annars kan det kvitta.

Kamelis.

2012-02-22T06:43:00.000+01:00

För er som inte vet är det här en häst som heter Kamelis.
Så det så.
Och så ligger det lite sten och sånt i vägen. Eller i hagen snarare.
Hoppas han inte trillar - pollen.

Själv ska jag ut och åka buss runt runt i Göteborg.

(Ritad av Masi, då ännu fyra år).

Universeum.

2012-02-21T14:05:00.000+01:00

En enda sportlovsledig dag fick familjen tillsammans förra veckan, om man inte räknar med helgen förstås. En ledig fredag som vi spenderade på Universeum. Det var roligt även om det förstås hade varit ännu roligare att kunna gå obehindrat och slippa ha ont. Det finns nästan inga sittplatser alls när man går omkring därinne. Bara i upplevelserummen där barnen fick testa på olika saker kunde man sitta. Så jag satt!

Nere i källaren finns en gigantisk lekhall. Jag som var trött efter all den långa vandringen satt och hade ont i ingången och rensade mobilen på gamla meddelanden. Helt plötsligt kom det fram ett barn iklädd en hundkostym. Barn-hunden börjar krafsa på mitt ben med sina framtassar. Herregud vad närgånget hinner jag tänka men ändå le lite så där frökenaktigt och rart innan hund-barnet sedan kryper iväg igen. Såg hon inte en smula besviken ut?
Och så går det upp ett ljus.
Herrrrregud, som Ranelid så fint rullar på ärren - det där var ju Masi i hundkläder. Jag känner inte igen mitt eget barn! Herrrrrregud igen.

Fet tisdag...........

2012-02-21T09:45:00.003+01:00

Älska särskrivingar!
I dag är det en fet tisdag eller kanske hellre fettisdag... eller om man föredrar att säga semeldagen. I går åt vi små plättbakelser på femårskalaset och med lite tur kan vi i dag äta hembakade semlor.

Essän är inskickad - wiihoo, vilket betyder ännu ett kursslut och flera timmars sysslolöshet vad beträffar studierna - fram till morgondagens kursstart. Det ska bli så kul. I morgon ska vi ut på guidad bussresa med matsäck och allt. Känns lite grann som klassresorna man gjorde på lågstadiet. Underbart.

Men med lite tur några hembakade semlor som sagt.
Jag ska se hur jag kan lösa projektet "hämta-hem-barnen-från-skolan" på ett enkelt och smidigt sätt. Svårt när man inte kan gå liksom. Men på nåt sätt så... så kan vi landa tidigare här hemma och baka lite bullar till den feta tisdagen.

Photo a Day 20 - Något jag älskar.

2012-02-20T14:29:00.003+01:00

Att få ge - och att göra någon riktigt glad. I dag representerar födelsedagsbarnet Masi rollen som glad. Direkt när familjen samlades på eftermiddagen kröp hon ner i sängen och låtsades sova. Så kunde vi gå in och sjunga ja må hon leva, ge en massa paket och väcka den låtsassovande.

Sen åt vi korv och bröd och pannkaksbakelse. Också något jag älskar - att fira. Jag är inte helt anti firande om någon nu fick för sig det... Födelsedagsfirande är kul. Speciellt barnens - att få glädja dem.

Grattis min lilla femåring.

2012-02-20T08:40:00.001+01:00

Hipp hipp hurra finaste. I dag skiner solen. När du föddes var det snökaos - och semeldagen. I dag blir det i stället korv och bröd och pannkakstårta. För det har du beställt.

Bamsekram, näsgnugg, puss!

Photo a Day 19 - Sweet.

2012-02-19T20:24:00.000+01:00

Det här är sött tycker jag. Rosaröda tulpaner som jag fick en dag som inte var alla hjärtans dag. Spontant ska det vara när det är som allra bäst. Inte krystat. Då faller liksom tanken på kommersen - och så var jag i dessa banor igen.

Som en humla i röva.
(På Ferdinand alltså, ni vet).

I trettiogradig temperatur.

2012-02-19T11:06:00.004+01:00

Okej hörrni. Man kan väl säga lite som så att jag är som tjuren Ferdinand. Lugn, trygg, stabil, jordnära och enkel. Jag kräver inte mycket utan finner tillfredsställelse och harmoni i vardagen och i naturen. Jag är för det mesta lättsam, positiv och glad. Jag skrattar mycket. Ja.

Men ni vet hur Ferdinand blir när han råkar sätta sig rakt på en humla. Hey, han blir stungen i... nu tänkte jag skriva röva på äkta västgötska, men det låter kanske inte så rumsrent. Vi säger rumpan i stället. Det blir bra.

Så, vad händer?
Ferdinand får ont såklart och blir rasande arg. Ungefär som jag när jag är inne i ett segdraget skov. Det tär på humöret. Och nej, jag tycker inte att kommers är försvarbart även när jag är glad och positivt. Många gånger är det fasligt... och nu tappade jag ordet totalt. Men i alla fall. I långa loppet tror jag inte att någon mår bra av köphysteri. Varken människa eller natur. Men - i sammanhanget spelar det egentligen alls ingen roll, även om det nu var just kommersen som råkade bli min humla i baken den här gången. Snart är jag på bättre humör.

Nu snöar det igen förresten. Fasligt ambivalent det där. När jag vaknade var det nästan barmark, i alla fall om man ser på livet positivt som vi precis pratat om. Men nu snöar det igen alltså. Jaha.

Trettio grader i februari. Det hade inte varit dumt det. Inte alls.

Har ni sett programmet?
Jag har precis tittat på de två första avsnitten på playen. Inte dumt alls. Fasligt klockrent till och med. Älskar't.

Något jag inte älskar är återigen det här med lederna och dilemmat med uppbokade jobbtider som jag känner blir övermäktigt, speciellt i relation till det nyligen presenterade schemat av kommande kurs. Men jag skäms att avboka. Och jag behöver jobba.

Samtidigt är det allra allra viktigaste att jag klarar av skolan och får min examen. Och det är absolut en sak att studera hundra procent och sen också jobba nästan lika mycket, i alla fall i perioder, när kroppen hänger med.

Men nu. Kropp och knopp liksom slokar. Och full energi måste gå åt till skolan och ja... fram med skämskudden och avboka jobbtiderna helt enkelt?

Ibland hade det varit trevligare, lugnare och skönare under en korkek på en blommande äng eller på en varm sandstrand i trettiogradig temperatur.

Photo a Day 18 - Något jag köpt.

2012-02-18T11:04:00.005+01:00

Vilket är helt absurt.
Det blir inget foto.
Jag är trött på kommers, trött på köphysterin, trött på att försöka vara som "alla andra" genom att köpa rätt saker, hänga med... trött på att det just är det som framställs som det mest intressanta. Dyra fluffiga och broderade kläder. Favoritbutiker. Mode. Inne och ute och en dagens på det.

Det jag köper är mat, djurfoder, tågkort och nu senast faktiskt biljetter till Universeum. Ska jag visa en bild på ett paket Lätta då kanske?

Hur som helst är jag låg (och trött) och känner mig gammal som alltid vid ett skov i reumatismen. Ska vi säga att jag återkommer med glatt humör när humöret är just glatt? Och till dess sitter jag här och surar över att kommersen är det ekorrhjul man inte är någon om man inte kan eller vill hoppa på.

Kultur. Bloggar. Sån mentalitet.
Bah!

Livet då?

Photo a Day 17 - Vatten.

2012-02-17T09:09:00.000+01:00

Tjock tjock is på sjön. Vintervatten när det är som allra bäst. Men de där sprickorna alltså; även om de ger en indikation om hur tjock isen verkligen är, är de samtidigt fasligt skrämmande.

Hur som är jag trött på kylan nu och välkomnar mer än gärna våren.

Utmärkt resultat.

2012-02-16T18:48:00.003+01:00

Okej att dagen blev lång och hjärnan tillslut kändes som ett hopmosat plommon. Dagen blev ändå helt fantastiskt utmärkt. Måste bara säga att min basgrupp är underbar. I sista stund räddade vi upp och omstrukturerade vår kulturproduktion till fulländning. Voila! Vi samarbetar fasligt bra och har kul ihop. Kan det bli bättre?

Photo a Day 16 - Morgon.

2012-02-16T06:02:00.000+01:00

Arla luciamorgon när den är som allra bäst.
Stämningsfull sång fyller kyrkan.
Barnens förväntansfulla ögon tindrar i kapp med ljusen.
Föräldrarnas leenden är breda.

Troligtvis den bästa morgonen på hela året.
Även om den är mörk och kall.

Idag är det ingen bästa morgon alls.
Långt därifrån.
Var jag irriterad över studieupplägget förut är det inget mot vad jag är nu. Så skrattretande och idiotiskt.
Så här ofrivilligt oförberedd har jag nog aldrig någonsin varit.

Muntlig examinerande gruppgestaltning i dag sa vi va?
Med repliker som försvinner och tappert återskapas till något nytt.

Jag känner att jag har tappat den röda tråden.

Photo a Day 15 - Lycka.

2012-02-15T15:31:00.000+01:00

Sann lycka är att apportera. I alla fall om man heter Alvin och är en liten liten pudel. Spelar roll om apporteringen sker över snötäckta marker, sandstrand, gräs, terräng eller i vatten. Bara han får apportera är han ett styck lycklig ullig och gullig. Inget snack om saken.

Vilja ha femton poäng.

2012-02-15T06:47:00.006+01:00

I ärlighetens namn är den nya lärarutbildningen kanske inte den bästa på några sätt och vis. Det finns en rad förbättringar att önska och en hel del frustration som bubblar ut stundtals. Konstruktiv kritik som framförs till programråd och lärare. Saker som jag just nu inte har nämnvärd lust att gå närmare in på eftersom...

... jag har hamnat i en basgrupp där det förlösande skrattet får stort utrymme. Alla de personer, lärare - studentkollegor, gör att jag orkar lite till och lite till. Ämnet är förstås också intressant - det är bara upplägget det är fel på.

Att få bra betyg i kurserna spelar egentligen alls ingen roll när jag inte kan dra mig till minnes om vad förra kursen handlade om.
Visserligen har jag dåligt närminne, men det säger ändå en hel del om hur mycket som bakas in i dessa små 7,5 poängskurser. Så mycket som det bara är möjligt och så snuddar vi lite vid ytan - och tar nya tag i nästa kurs.

Det gäller att hålla sig flytande i badringen av gott skratt och fina människor. För det går i rasande fart - och jag bara längtar efter djupdykningar och 15 poängskurser (som vi högst troligt inte kommer att få).

Åhå som jag suktar efter mjuk mjuk värme.

2012-02-14T14:34:00.000+01:00

Februari må vara en hoppfull månad då ljuset återvänder, men det är också årets sjukaste månad och fasligt fasligt kall och därför lite elak. Om än Masis födelsedagsmånad. Det är ju fint förstås. Vi garderade oss bra som fick barn i mars, november och februari - för att ha något riktigt trevligt förutom julen att se fram emot under årets kallaste och mörkaste årstid.

Hur som helst.
Februari alltså.
Vad jag önskar att jag bara kunde knäppa med fingrarna och trolla mig till ett varmt land med mjuk och len värme. Vänlig mot mina onda leder och uppiggande för mitt sinne. Det hade varit underbart.

Det är inget fel på mitt sinne, det är mest bara energi och den där extra lilla knycken som jag känner har mattats av lite lite. Å andra sidan var jag nästan för pigg (kan man vara det?) för bara några dagar sedan. Innan det där sjuka.

Photo a Day 14 - Vad jag läser just nu.

2012-02-14T06:12:00.001+01:00

Tja.
Förutom kurslitteraturen då... jag läser Göteborgsposten och om jag åker tåg även Metro. Samt Lilla Stadens gratistidning förstås, men den har mest bläddra-snabbt-igenom-potential och inget annat.

För barnen läser jag just nu Hur man gömmer en mammut av Katarina von Bredow. Den verkar väldigt bra, rolig och spännande.

Tack för alla fantastiskt bra boktips här nedan. Tips kan man aldrig få för många av så det hejar jag för. Med dem började jag spinna på mina egna bokminnen...
Miranda-böckerna - minns ni dem? Miranda och pärlhalsbandet ni vet. Det finns en hel underbar serie.
Och Lilla huset på Prärien..?
Underbara.

Efterlyses - bra högläsningsböcker.

2012-02-13T13:58:00.000+01:00

Jag behöver tips på bra högläsningsböcker passande åldrarna 5-9. Hittills har det mest blivit uppdelade böcker men jag hoppas kunna hitta kapitelböcker som passar alla tre. Sist på biblioteket lånade vi Hur man gömmer en mammut som egentligen är för åldrarna 8-10, men vi gör ett försök i alla fall. Sagostunderna blir mycket roligare så tänker jag. Om alla är med.

Skrutt är i värsta bokslunkaråldern och läser allt från Sigge- och Teddyböcker till allt det emellan. Alltså; inte bara hästböcker även om de är i majoritet.

Läsning är skoj är en slutsats jag kan dra. Men samtidigt är det svårt att veta vilka böcker man ska välja.
Har du några tips?

Photo a Day 13 - I min väska.

2012-02-13T06:43:00.000+01:00

Vad ser vi?
En reflexväst för de sena dagarna då jag kliver av bussen i mörker (men dagarna blir tack och lov allt ljusare). En rosa plastficka innehållandes timvikarielistor att fylla i för att få lön samt en prickig necessär med lite smått och gott - fråga Masi vad som finns i. Hon har största kollen.

Sen finns det förstås en rad andra saker som plånbok, min livsviktiga kalender och annat bottenskrap. Jag är känd för att bära med mig hela bohaget i min väska. I dag har till exempel vattenflaska, "studentmackor", kollegieblock och kurslitteratur letat sig ner bland bohaget.

Väl mött universitetet.

Raskar över isen.

2012-02-12T14:17:00.001+01:00

När Shaffy är på kalas passar vi andra på att sportlova oss riktigt ordentligt. Skrutt skrinnar med en kompis och Masi åker kana och spark efter draghund över sjön. (Alvin vill gärna dra han också, men han är ju bara en liten liten puuuudel). Övriga promenerar, hundarna leker, Alvin blir kär och jag haltar.

Jag är absolut ingen fan av att 'gå på en sjö' men isen knakar inte ens och den ser ut att vara minst femton centimeter av sprickorna att döma. Och mannen försäkrar mig om att just sprickor i isen är ett gott tecken på att den är stark. Så skönt att jag är av den karaktären att jag valt ut en liten stab av människor som jag litar på.

Men tänk ändå.
Tänk att om bara några månader badar vi i just denna sjö.

Photo a Day 12 - Close-up.

2012-02-12T08:40:00.001+01:00

Roligare än så här blir det inte när kameran saknar objektiv av rätta kalibern. Önskar önskar önskar mig ett sånt där objektiv som kan krypa riktigt riktigt nära och förvandla minsta lilla prick till det mest fantasifulla ting i världen. Värsta kikaren. Nåt sånt vill jag ha.

I övrigt önskar jag att jag kunde bli helt och hållet frisk nu, både i leder och i mage. Jag börjar se tendenser till att det sätter sig på humöret och allmäntillståndet sjunker till att bli en trött liten spillra. Och det har jag för guds skull inte tid med nu. Jag har inte ork att åter hämta upp mig nånstans från botten, även om jag vet att jag inte hamnar lika djupt som sist jag var där nere och vände. Just nu går mycket fokus åt att hitta lösningar - vad kan få mig pigg i mat-motion- och frisk luft-väg och när kan jag greppa minsta möjlighet till vila eller sömn?

Å andra sidan är jag glad för att Ulrik gick till final i går. Jag och Skrutt satt och hoppade i soffan av nervositet. Såklart att man hejar lite extra när det handlar om en bekants brorson.

Rösta på Ulrik!

2012-02-11T16:48:00.000+01:00

Det är kallt. I dag igen. Fasligt vackert och allt det där. Men kallt. När jag blir stor ska jag äga en semesterbostad i varmare, soligare land. Mina leder ropar efter värme och omvårdnad. När jag blir stor ska jag doktorera och bli professor eller nåt. Så jag ska ha råd. Och sen föreläser jag på distans. Så det så.

Strax ska jag skänka lederna omsorg genom dopp i varma bassängen och sen ska jag basta tills skinnet flås bort. I kväll sen ska jag sitta under en pläd med vetevärmaren och med en brasa i kaminen. Och rösta på Ulrik så klart. Glöm inte det.

Photo a Day 11 - Här sover jag...

2012-02-11T09:55:00.005+01:00

.. under tavellisten med barnen som ettårsmodeller och vårt lilla bröllopsfoto, några spargrisar samt det där hjärtat förstås. En bröllopsgåva förresten, nu när vi är inne på temat. Och där sover jag som en gris under mitt varma fluffiga duntäcke och två lager filtar, för ska det vara så ska det vara. Sovrummet är svalt, elementet är avslaget, vädringsmojängen är vidöppen och en golvfläkt slås på vid sänggående, mest för det sövande ljudets skull - men under dunbolstren är det varmt. Som i en ombonad grotta.

Tidiga kvällar går jag och lägger mig. Speciellt i går med hög feber i kroppen. Jag hade lovat mig själv en lång kurerande sovmorgon men i vanlig ordning gick inte det (beror naturligtvis på vad man menar med lång, allt är ju relativt). Kvällstrött - morgonpigg. Efter att ha legat vaken i över en timme och överlagt med mig själv steg jag upp. Kurerar mig på annat sätt i stället.

Photo a Day 10 - Childhood.

2012-02-10T14:37:00.000+01:00

Tja, vad säger man?
Det vab:as i dag (och således går jag miste om min sista vikariedag i sitt sammanhang) men det är oklart om vem som vab:ar vem när det riktigt kommer till kritan.

Jag mår som jag gör (Masi är det definitivt inget fel på i dag) och försöker styra upp lite studier nu när jag ändå inte jobbar jobb mitt i feberdimman.
Masi?
Hon tjuvar min handväska med necessär och... ja, resten ser ni själva.

När jag får lön.

2012-02-09T19:35:00.005+01:00

När jag får fast jobb och månadslön ska jag;
# åka på semester med familjen.
# bygga ett garage.
# bygga en groventré i anslutning till tvättstugan...
# ...och lägga snajsigt marrakechgolv i groventré, tvättstuga och badrummen.
# köpa och göra en hel del annat skoj i lagom dos.
# samt skaffa fadderbarn och allt det där.

När jag får fast jobb och månadslön ska jag inte;
# jobba tills jag fyller 75 år.

Photo a Day - 9 Daglig rutin.

2012-02-09T19:04:00.002+01:00

Ja, här är förstås bara två barn eftersom det är den tredje som fotar, but you've got the picture - right! Att vara närvarande och att ge miljoners miljarder kramar. Mannen får sin beskärda del han också förstås. Dagliga rutiner helt enkelt. Mycket enkelt.

Med ännu en kurs i bagaget.

2012-02-09T06:16:00.000+01:00

Som har genererat högsta betyg med en slutsats;
Jag har dundrat igång med högsta betyg i hela termin ett. Jag bara måste få ego-boosta mig själv och slå mig för bröstet. Mitt i allt dåligt samvete över att inte räcka till är jag i alla fall bra på något. Eller ganska mycket om man får tro mig själv. Jag börjar bli bättre på det där nu. Att tro på mig själv.

Och nu över till något helt annat.
Som snötäckta granar till exempel.
De är ju fina.

Photo a Day 8 - My sky.

2012-02-08T16:58:00.000+01:00

Klockan är halv fem på eftermiddagen och det här är min himmel... - och pannkaka vad ljusa och långa dagarna börjar bli. Helt fantastiskt underbart i stor portion. Jag älskar't om och om igen, liksom barnsligt förtjust i att se förändringarna vecka för vecka.

En snöängel på det så är lyckan i hamn.

I min Sharla dress.

2012-02-08T07:35:00.000+01:00

Nej men titta. Här sitter Husfrun och tar igen sig med Göteborgsposten minsann. Och det har hon tid med, jaha, jaha.

Ibland sköljer det dåliga samvetet över mig för att jag inte uppfunnit hur man snabbt klonar sig själv. Jag måste jobba men samtidigt skulle jag vilja vara på universitetet och underlätta för mina basgruppsmedlemmar.

Å andra sidan.
Man kan närvara fysiskt men inte bidra till något - om jag får tala lite i gåtor. Och så kan man sitta online och bidra fast inte vara fysiskt närvarande.

Men;
Back to what's important i detta inlägg. Min Sharla dress. Är det inte fin?! Jag är såå glad i den och blir så där materiell som jag bara måste bli med den här blåbärsblå klänningen. Så passande nu när vi precis har läst Blåbärshäxan i klassen.

Att jag skulle vara häxa?

Inte då.
Fast jag hade ju förstås kunnat låta bli att stirra så.
Hemskt är det.
Hemskt att stå framför kameran.
Modella!

Photo a Day 7 - Favourite.

2012-02-07T15:07:00.000+01:00

Det här minsann. Det här går inte av för hackor vill jag lova! Till och med Husfrun bakar. Perfekt för längre utflykter och road trips. Dödligt goda.

Bakabaka!

Bus i hundparken.

2012-02-07T06:34:00.000+01:00

Sist vi släppte Alvin i hundparken var det så äntligen en kompis där. En flicka storlek större. Oj som de busade och jagade varann över gräsytan. Så glad har jag inte sett min vovve på länge... eller snarare, det här var en sorts glädje som jag tror bara en annan hund kan skänka. Ska göra fler besök där så där lagom kontinuerligt. Kanske fler vågar sig fram när temperaturen sjunker och det doftar vår?!

Själv har jag inte bestämt mig för om jag ska frysa eller känna mig behagligt varm. Jag klär mig i lager-på-lager med t-tröja, dubbla klänningar, kofta, termoleggings och dubbla strumpor. För sån är jag. Och om nätterna ligger jag under duntäcke och dubbla filtar. Så ja, det kanske talar sitt tydliga språk ändå - att jag om jag skalade av mig skulle frysa men nu är hyfsat varm.

Så kan vi ju säga.

Photo a Day 6 - Får mig att le.

2012-02-06T14:26:00.001+01:00

Dessa tre alltså.
De får mig att le både på utsidan och inombords.
Varje dag och hela tiden. Mitt hjärta svämmar över.

Du & jag.

2012-02-06T06:06:00.000+01:00

Du & jag från Nordljus är precis vad jag menar när jag pratar lärarinneklädsel. Bland annat. Men förstås innebär ju det att jag först har en ordentlig lärarinnelön. Inte csn-fjant. Och dit är det ännu långt även om två och ett halvt år snart är två år - för en termin går fort. Fort.

Hur som helst;
Fram till dess funderar jag på att redigera mig till en klippdocka och prova olika klädslar genom klippa-klistrafunktionen. Så vet jag exakt vad jag ska rikta in mig på sen när det är dags för shoppishoppi.

Ooo, I can't wait.

Photo a Day 5 - Något jag har...

2012-02-05T22:15:00.001+01:00

... drömt om och suktat efter länge, länge.

Vad kan jag säga?
Att jag förmodligen har de finaste bloggläsare man någonsin kan hitta. Och att MinTekopp har ett hjärta av guld. Tack, tack, tack från djupet av mitt hjärta för den här fina gåvan. Jag hade tänkt at dyka i den genast men eftersom min fotled nu gör rumpnisse-ont får jag lov att vänta med fotosessionen av denna vackra. Under tiden nöjer jag mig att klappa fint på texturen och oooa mig lite smått över den fina fina gåvan och min fina fina bloggvän.

Så försöker jag fota rättvisa i morgon i stället. Som färgen till exempel, som inte alls är lila utan underbart mörkblå. Ännu en cliff hanger alltså, men det får ni helt enkelt leva med.

Stort tack!

Photo a Day 4 - Letterbox

2012-02-05T09:38:00.006+01:00

Men vad kan det här vara?
Ooo, så spännande. Jag är såå glad.

Husfrun gives you en ledtråd hos fina fina MinTekopp. Men eftersom den här Photo a Day-bilden egentligen skulle upp i går bjuder jag strax på bilden för i dag. Med svaret om vad som ryms i min lilla tolkning om vad en letterbox är!

En riktig cliff hanger alltså.
Om än en kortvarig sådan.

Husfrun gives you - två problem i en bil.

2012-02-05T08:52:00.000+01:00

Jag sitter här med en känsla som jag försöker greppa men varje gång jag är den på spåren rinner den iväg med ljusets hastighet. Nedrans.
Fast jag tror att jag vet var det spökar - och det är ur fotleden olustkänslan sprids och på-toppen-känslan i kroppen falnar en smula som alltid vid skov. Och det där med två problem i en bil...

I morse var det achtung jalla jalla och hela den där biten upp ur sköna drömmar och sängvärmen - allt det där för att köra mannen till jobbet. Ibland blir det så eftersom Villa Freja bara huserar en bil. Men försök sen sköta kopplingen med en fotled som inte kan samarbeta och som dessutom iklätt sig ett skodon med stövelskaft som hela tiden fastnar i bilsätet. Det hela är så korkat att det är svårt att förklara. Men ibland kändes det som om jag hade lust att skita i att växla. Och det går ju inte. Efter duschen strax ska jag leka doktor och linda fotleden så hårt att den vet att lära hut. Liksom eliminera ett av två problem.

Och sen ska jag växla och koppla precis hela tiden!

Och så Masi då. För ett tag sen stängde hon ytterdörren med stortån i kläm och nu håller nageln på att lossa. Jag har själv aldrig tappat en nagel men kan tänka mig att det gör grymt (valfritt ord) ont.

Men;
Jag är glad för att:
#jag har en hel veckas vikariejobb på favoritskolan framför mig.
#vi har en kamin att elda i.
#jag redan har skrivit klart mitt essä-manus för evigheter sedan och slipper stressa med det nu när jag inte mår på topp.
#det är snö.
#de två bästa låtarna under mellon i går gick direkt till final.
#vi har en volvo som är den mest lättkörda bilen jag någonsin ägt eller kört - trots två problem i en bil.
#vi har rester i kylen från gårdagens middag och därför slipper laga mat i dag.
#vi upptäckt det fantastiska med Icas Billiga Vecka. Snabbt, enkelt och gott! Och om man får tro så är det säkert billigt också då'rå.
#för att jag vet varför känslan inte riktigt, riktigt är på topp och för att det verkar *peppar, peppar* som om skovet den här gången blir lindrigt. Pleeeeease!
#för att jag ligger på topp med studierna i övrigt - inte bara med essän.
#och så klart för allt det där som är allra viktigast i livet - för min familj och mina vänner. Och för den ulliga gulliga och de tre pälsbollarna där ute i kaninhagen. De äter snö förresten - tokstollarna.

Nåväl.
Ett axplock med pretty much att vara helt galet fantastiskt glad för.

Godmorgon sunshines.

Smällkallt i väntan på nåt gott.

2012-02-04T19:16:00.000+01:00

Det är smällkallt i dag, det har ni ju redan märkt förstås och så har jag halsbränna. Igen! Dålig kombination det där faktiskt. Att frysa gör mig sur och att ha halsbränna gör mig grinig. Bäst jag dundrar igång ännu en brasa i kaminen och landar bland barnen i tevesoffan under lager av filtar. Vi ska titta på mellon förstås. Nästa vecka är det dags att heja på Ulrik Munther - brorson till en bekant - glöm inte det! Och jag syftar inte på släktskapet nu alltså, utan på att vi ska heja på honom.

Hur som helst;
Jag kan bara konstatera att det inte blivit och inte heller kommer att bli någon Photo a Day i dag. Det blir helt enkelt så när huvudet sitter fastklistrat under armen i stället för på kroppen. Men ingen fara på taket för det. Ja löser förstås det i morgon. Eller en annan dag. Svårare än så är det förstås inte om man har förmågan med att ta rätt saker med en klackspark. Är dock lite irriterad på mig själv eftersom jag hade en så bra plan med fotot - och planen dessutom innehåller något jag verkligen, verkligen ser fram emot.

Nåja - den som väntar på något gott.

Äventyrspedagogik.

2012-02-03T20:20:00.006+01:00

Det är ju det här jag menar!
Å, det här låter så intressant, roligt och spännande att det inte kan vara riktigt sant.
Men det är det. På riktigt sant. Och nån gång i framtiden kanske jag äntrar en folkhögskola nära mig för att plocka ytterligare 15 eller 30 högskolepoäng. Äventyrspedagogik alltså! Det hörs ju på lång väg att det är ämnat för mig.

Och därmed blir jag också inspirerad att påbörja en lista med tio eller hundra eller kanske rentav tusen saker jag skulle ångra att jag inte gjort i livet. Jag lever som ni kanske vet efter devisen att aldrig ångra något jag gjort, för gjort är gjort och det går inte att vända åter för att göra om. Allt jag gjort förr har lett mig till den jag är nu, där jag är. Och den jag vill vara. Har jag någon gång gjort "fel" är nuet rätta platsen att göra annorlunda. Det kallas individutveckling och erfarenhet. Det går inte att genom ånger försöka streta tillbaks mot tiden i någon stark motström som ändå inte går att besegra. Däremot går det att ångra saker jag inte gjort... och det är där jag landar nu. I ett listmakeri.

Photo a Day 3 - something adorable.

2012-02-03T17:37:00.005+01:00

Årstiderna, naturen, blommorna och luften. Och körsbärsblom med sin mildrosa doft kanske är extra adorable just en sån här smällkall dag - även om också det är adorable så det förslår. Har ni sett hur vackert solen spelar i den där extra torrfluffiga snön som föll i dag? Det har liksom lagt sig som ett pudertäcke över snön som redan låg. Och nu glittrar det och yr omkring. Riktigt, riktigt bedårande.

Men kontrasten. Mellan smällkallt och mildrosa. Det är nog det som gör det så fantastiskt fint att bo här där vi får uppleva årstidernas växlingar. Och få känna den där längtan som kan göra så bitterljuvt ont.

Gudar och Badkar.

2012-02-03T06:16:00.004+01:00

I dag ska jag testa på att jobba för två personer samtidigt. Jag vikarierar som bekant för min handledare som nu är på semester men i dag ville även klassläraren vara ledig. Med varm hand lämnade hon över ansvaret på mig. Lite roligt faktiskt.

Och lite kloningvarning på det hela förstås, men riktigt skoj ska det bli och en fantastiskt fin lärdom. En halvtimma tidigare ska jag vara på jobbet - och så ska jag försöka minnas namnet på den där skolsidan jag ska logga in på så att barnen kan se Gudar och Badkar - fredagsfilmen. Nödlösningen heter förstås you tube, men låter inte så lärarinneaktigt nu när det faktiskt finns en riktig utbildningssida att besöka med inlogg och allt. Rätt ska vara rätt och frökenaktigt.

Som stöd under dagen har jag en hjälplärare vid min sida och min förnumstiga lärarinnekjol. Inga ess i rockärmen förutom mitt genuina intresse - och det vet jag räcker gott.

Att inte kunna stava.

2012-02-02T17:44:00.002+01:00

Efter att först ha jobbat hela dagen och nyss kommit från simhallen är jag nu så där behagligt trött att jag antar att det inte krävs några tumhållningar för att jag ska sova gott i natt. Bara fotleden och magen håller sig i shack. Shack förresten! Stavas det så? Plötsligt har jag ingen aning och småler fortfarande åt jag i går hade lyckats stava februari; fabruari. Nåt var fel, det såg jag, men det tog lång tid efter publiceringen innan jag upptäckte vad.

Jag blir nog en bra lärare.
Jo minsann.

Photo a Day 2 - Arla frukost.

2012-02-02T07:14:00.005+01:00

Jovisst.
Efter ännu en sån där natt med magknip som hållit mig vaken har jag så masat mig upp för min "allra första" vikariedag. Ikläder mig mina frökenkläder och intar min handledares plats nu när hon åker på semester. Spännande och lärorikt.

Med allra första menar jag naturligtvis första riktiga vikarieveckan som faktiskt är lite drygt en sådan dessutom. Bara för att förtydliga. Som timvikarie har jag oftast hittills bara blivit uppbokad en eller max två dagar i stöten. Det här är en lovely feeling.

Photo a Day 1 - You... - me!

2012-02-01T19:02:00.003+01:00

Hö,
det här har ni ju sett förr. Men Husfrun gives you again. Bjuder liksom andra sittningen.
Och därmed har jag gett er invajten till första delen i fotoutmaningen.

Men... en andra sittning blir aldrig så god som tillsammans med en liten nyhet så Husfrun gives you also en dagsfärsk målning. Masi och jag i vinterkläder - av Masi. Det snöar.

Fota hela februari.

2012-02-01T13:27:00.001+01:00

Det här är kul. Jag gjorde nåt liknande för ett tag, säkert ett år sen men rodde aldrig i hamn projektet då. Nu tänker jag göra ett nytt försök och hoppar på den här listan från januari.

Skottår i år va?

Då plockar jag bort två alternativ från januarilistan och hoppas på att min skrala huvudräkning räcker till. Min frys vill ni inte titta in i - och det räcker med en bild på mig själv eftersom de ändå har en tendens att slinka in titt som tätt här på bloggen.

Nå väl. Tuta och köra.

Om jag bara får en pinne.

2012-02-01T08:45:00.002+01:00

Och så klart någon som kastar den åt mig om och om igen är jag hur nöjd som helst. Snön ger dessutom vardagsmotionen lite extra motstånd vilket är super eftersom min söta goa lilla mammas reumatism bombarderat speciellt den ena fotleden. Långpromenaderna med henne har därför reducerats kraftigt.

I väntan på bättre tider.

Sån tur att jag gillar att ränna efter pinnar då! Och sån tur att vi har världens största trädgård att busa runt i. Sån tur att jag har tre barn i flocken som leker med mig. Och en pappa som kan ta mammas plats vid promenaderna.

(Och psst, mamma flikar in här och påminner mig om att berätta att gå-här-träningen i koppel går över förväntan. Dock gäller det att vara konsekvent precis hela tiden - och det tröttnar både hon och jag på stundtals under långa promenader. Men så kör vi igen och igen. Och jag blir bättre och bättre. Mamma också!)

På det hela taget;
Bättre kan det inte bli.
Trots allt.

Hälsningar Alvin med hjälp av

Bär av i backen.

2012-01-31T16:07:00.003+01:00

Vi vallar bobben och åklapparna med gamla ljusstumpar och sen bär det av i backen. Alvin nöjer sig med att ränna efter pinnar och skälla på förbipasserande bussar och på vår gamle granne som fixar med nåt i sin trädgård.

En helt vanlig dag helt enkelt.

Dammen i skogen.

2012-01-31T06:33:00.000+01:00

Alldeles intill drakgrottan ligger en damm som man kan åka skridskor utan skridskor på. Helt perfekt med andra ord. Förstår mig inte på det där med att hålla balansen på en smal metallskena. Vad är grejen när det går lika bra att skrinna fram på skosulor?!

Men som sagt, se upp för brygga, bro, udde, grund och allt det där. En bäck som rinner ut i puttefnaskdammen skapar en porös kant där Masi i söndags bestämde sig för att bada upp till knäna - heroiskt räddad av Shaffen och sedermera också mig.

Nästa gång tar vi inte bara med oss vedklabbar, korv och varm o'boy. Vi tar också med oss extrakläder.
Och tillförsikt i större dos än någonsin.

Fablernas drömvärld.

2012-01-30T19:04:00.004+01:00

Hur söt?
Jättesöt.
I såna här mysiga och färgglada sängkläder skulle jag gärna bädda ner mina barn. Jag anser att sängkläder ska vara en fantasifull språngbräda in i drömmarnas land. Med varma, trygga färger och figurer. Inget cleant och stilrent där inte. Det ska vara som att bädda ner sig i en saga.

(149:- från Jotex).

Grottan i skogen.

2012-01-29T16:29:00.004+01:00

Här inne kan man leta efter drakbebisar. Om man vill. Själv har jag letat sägner från trakten på google men hittills bara hittat nåt om nån trollpacka vid en "stöttesten". Och jag vill ha nåt om drakar eller så för att sen kunna besöka platsen för närmare utforskning. Hoppas det finns nån sån från trakten. Det ska visst finnas nån häftig sägnen i Kungsbackaområdet om en drakfamilj på fem personer - passande oss. Man kan gå där i skogen och söka upp drakarna - alla utom den minsta lilla drakungen (Masi med andra ord) har letats fram ur vegetationen. Men till Kungsbacka är det lite långt för sägnen-expedition.

Däremot besöker en närliggande skola platsen varje år i tappra försök att hitta den lilla Masi-draken samtidigt som de håller borta vegetationen från de övriga fyra.

Precis så där vill jag jobba som lärare sedan.
Ta tillvara på traktens historik och sägner. Sägner till skillnad från sagor är platsbundna och går alltså att besöka för en mer levande, tematisk lektion.
Och tematiskt är just som jag vill jobba. I ett lärarlag med ämnesintegration. Ni lärare därute, hur är ni vana att jobba? Vad drömmer ni om? Och vad anser ni om ämnesintegration och tematiskt arbete med många lärare involverade?

Vi fyra i skogen.

2012-01-29T15:56:00.010+01:00

Vilken underbar dag för promenad. Tror nog halva bygden var ute och gick. Men ingen utom vi gick hit. Här var jag för några veckor sedan då jag besökte Shaffens klass. Då hade snön ännu inte lagt sig över mossa och grangrenar. Nu möttes jag av ett helt annat landskap - med is på den lilla dammen.

Nästa gång tar vi med oss resten av familjen, några vedklabbar, varm o'boy, kaffe, mackor och korv att grilla. Och stannar längre! Ett litet missöde fick oss att vända hem snabbare än planerat. Det kan lätt bli så när isen lämnat en öppning med iskallt vatten alldeles i strandkanten.

Men slutet gott - och ganska passande ändå att äntra hemmet så här dags. Det betyder att lasagnen kan vara färdig när handbollsspelande Skrutten och mannen åter är hemma.

En liten drakbebis.

2012-01-29T09:51:00.003+01:00

Tänk om man hade en egen liten drake. En livs levande. Jag hade gärna köpt den här i femårspresent till Masi men så vitt jag vet är drakungar inte till salu. Inte ens på e-bay.

Men en drake kan vara så mycket mer än bara realitet. En drake kan vara en hel värld. Och ju mer kultur jag läser desto mer hyser jag agg till marknadsestetiken och hela den vilda kommersen som råder. Att hela tiden ligga rätt i tiden, att hela tiden köpa nytt. Köpa mera. Den kulturen av avund och utan greppbarhet vill inte jag tillhöra.

En drake är en hel värld.
Jag ska ta mig till biblioteket och leta efter lokala sägner. Med lite tur kanske jag hittar något där att spinna vidare på. Och om inte får vi skapa något tillsammans. Utifrån en liten bild ur en tidning.

Tänk att allra ödmjukast få säga ja tack.

2012-01-28T13:32:00.002+01:00

Till en sån här till exempel.
Så tidlös och klassisk - varm och både vind- och vattenresistent. Jag skulle kunna ha den for ever i all evighet.

Och aldrig mera frysa.

En riktigt varm vinterjacka.

2012-01-28T09:21:00.010+01:00

Det är kallt i västsverige. Det är kallt under hundpromenaderna och hemma i trädgården. Det är kallt när jag jobbar och står på skolgården bland eleverna. Och det är fasligt kallt i Göteborg där mitt universitet ligger.
Kontentan av att inte ha råd med en bra och hållbar vinterjacka är en mycket frusen Husfru som får ont i lederna och blir stel och sur.
Ja, jag blir sur.

Men titta här;

Eller jag kanske ska vara egoistisk och säga;
Titta inte här.
För då har jag större chans att vinna ett presentkort på femhundra kronor hos snowandmotion.
Men riktigt så elak är jag inte. Fast jag hade blivit fasligt glad - och varm - om jag vann. Tänk att få förmånen att dra på sig en riktigt varm vinterjacka!

Rätt att nyttja barnarbete.

2012-01-27T06:43:00.000+01:00

Barnkonventionen kan slänga sig i väggen. Här nyttjas barnen till arbete. Men rätten till sin kultur alltså... å vad svårbegriplig, bred och spretig den här kursen är. Jag försöker skriva essän och förstår knappt ett ord av vad jag skriver. Jag svarar på en fråga och det känns fel, ändå kommer jag inte på hur jag ska omformulera mig så det blir rätt.

Stöta och blöta.
Det är väl så man lär antar jag.
Jag till och med drömmer kultur och estetik.

Men i dag är det fredag. Det betyder att jag har en hel helg framför mig då jag kan läsa och skriva. Baske mig om jag inte ska ha manuset färdigt nästa helg.

Den sista pusselbiten.

2012-01-26T14:33:00.000+01:00

Tja, vad ska man säga när jag sitter där och egentligen borde känna mig stressad? Jag borde slita mitt hår och stirra på datorskärmen med dimmig blick, förlorad in i tunnelseendets värld där resultatet blir till intet.
Jag borde.

I stället sitter jag där och förnimmer att jag översköljs av någon slags harmonisk lycka mitt i all stress som inte alls är påtaglig. Fast den borde.

Jag tror att jag har funnit den sista pusselbiten av mig själv.
Jag vet att jag har funnit den sista pusselbiten av mig själv.

Det här med powerwomankonceptet som passar mig alldeles utmärkt, i alla fall för stunden gör att jag kan greppa en del av framtiden redan nu. Komma på rätt köl ekonomiskt, i alla fall en smula mer än i backspegelns varande.

Jag sitter med essän över en vecka i förtid eftersom jag ska vikariera halva nästa och hela nästnästa vecka. Jag planerar och ligger steget före - är ett med min kalender och inser med stor tacksamhet att det inte alls hade varit möjligt utan den där sista pusselbiten på plats. Inte det minsta stressad. Bara lugnt fokuserad och med en oerhörd vilja att hålla flera bollar i luften på en och samma gång.

Dålig ekonomi stressar mig mer. Jag hade inte kunnat sitta lugnt och studera med bara csn utan har ett starkt behov av att dra mitt strå till stacken. Då överarbetar jag hellre mig själv en stund. Några månader eller så... i två och ett halvt år.

Gå här, din bus.

2012-01-26T08:09:00.003+01:00

Jag fortsätter min fundering över träning att gå fint i koppel. Det blir en perfekt och bestämd träning i dag på morgonen när vi följer barnen till skolan. Det är en lagom lång promenad, en tur runt kvarteret bara på kanske tio-femton minuter med tanke på att Masi går med och morgonfiffilurar.

Eftersom jag är morgonmänniska känner jag mig dessutom pigg och alert. Jag är inte stressad utan lugn och harmoniskt. Perfekt utgångsläge alltså.
Och;
Jag har ett ess i rockärmen av extra god belöningsgodis. Alvin blir alldeles till sig så fort påsen åker fram.

I vilket fall;
Jag undrar om jag ska börja med "gå-fint-övningar" inför varje promenad och köra en kort träning i början?
Jag har läst lite fakta och det står att man ska vara konsekvent (det förstår jag ju) - och min tanke blir förstås att om jag slutar träna efter fem-tio minuter - hur blir det då under resten av promenaden?

Och nej, vi har inte grön gräsmatta här utan fortfarande snö.
Det är en arkivbild.

Apa efter.

2012-01-25T09:13:00.008+01:00

Ibland är det kul att apa efter, speciellt efter en dag på universitetet då jag kommer hem tom och fullproppad på en och samma gång. Listan kommer närmast från Crenado. Tanken är visst att man ska svara med bara ett ord vilket är en enorm utmaning för mig som älskar att svänga mig med ord. I överflöd.

1 Var är din mobiltelefon? Väskan.
2 Var är din andra hälft? Jobbet.
3 Ditt hår? Superblont.

4 Din mamma?
5 Din pappa?

6 Det bästa du vet? Harmonimys.

7 Din dröm i natt? Bisarr.
8 Din dröm/ditt mål? Författarskap.
9 Rummet du är i? Kök.

10 Din hobby? Ord.
11 Din skräck? Döden.
12 Var vill du vara om sex år? Närvarande.

13 Var var du i går kväll? Enhetsrådsmöte.
14 Vad är du inte? Långsint.
15 En sak du önskar dig? Garage.

16 Var växte du upp? Nästgårds.
17 Det senaste du gjorde? Middagsåt.
18 Dina kläder? Hemmamys.

19 Din TV? Platt.
20 Ditt husdjur? Plural.
21 Din dator? Följeslagare.

22 Ditt humör? Strålande.
23 Saknar någon? Nej.
24 Din bil? Volvo.

25 Något du inte har på dig? Päls.
26 Favoritaffär? Ospecifikt.
27 Din sommar? Hav.

28 Älskar någon? Såklart.
29 Favoritfärg? Flera.
30 När skrattade du senast? Idag.
31 När grät du senast? Ominns.

Tyvärr kan jag inte svara på två av frågorna vilket känns sjukt absurt, men så är det. Jag lämnar dem tomma.

Över lag när jag tittar på svaren ser jag en taggad och positiv kvinna - så som jag känner henne - mig, men sen kanske det inte är så sunt att inte minnas när jag grät senast? Vet att det är nyttigt att gråta ibland också. Samtidigt ska man ha något att gråta för också och det har jag inte. Lyckligt nog.

Tackar och bockar för alla fina svar angående Alvin och hans ovana att dra i koppel. Nu har jag några fina tips att arbeta vidare med.

Dra i koppel.

2012-01-24T14:45:00.010+01:00

Det här med promenader alltså. Det är ett dilemma. I alla fall om man är ute och går med Alvin vilket jag förstås alltid gör så till vida jag inte går till eller ifrån bussen. Och där har vi dilemmat;
Alvin!

Han är en ullig gullig full av energi och glädje.
På med kopplet och han studsar fram. Studs, dra, hopp, studs, dra, hopp, flämt, studs, dra, hopp... och hela tiden spårar/söker han. Ser ni det framför er?

Vad göra?
Hur kan man gå till väga för att få stopp på studs, dra, hoppen?
Och inte gå hundkurs, för även om det är trevligt så har jag inte råd för tillfället. Jag vill träna hemma. Jag vill få bort den där dåliga vanan och kunna låta barnen gå ut med Alvin själva. Det går inte i dagsläget.

Har ni några tips och råd?

Jag har försökt med att stanna varje gång Alvin drar i kopplet och sedan vänta tills han tittar på mig men;
ett - det har inte fungerat hittills. Inte alls.
två - han drar hela tiden.
tre - om jag stannar, stannar Alvin men stirrar åt precis alla håll utom på mig.

Jag har försökt med positiv belöning, att ge godis varje gång han tittar på mig med en önskan att han därmed ska vara mer intresserad av att hålla koll på mig under promenaderna - men det funkar inte heller.

What to do?

Glajjerna på.

2012-01-24T13:07:00.003+01:00

Lunchtimmen - och det blev precis exakt en timma, vilket känns fullt legitimt med tanke på att jag äter min lunch samtidigt som jag pluggar - ägnades åt promenad i solsken. Faktiskt förnam jag mer vårkänslor i dag än jag gjorde innan snön föll. Det är ljuvligt ute. Finns det nåt mer stärkande för kropp och själ?! Nu tillbaks med förnyad kraft, energi och motivation för studierna. Och essäskrivande.

I kväll ska jag på skolmöte i egenskap av förälder, vilket jag ser fram emot mycket. Kan tro att det blir lärorikt och intressant med en djupare inblick i skolvärlden. Inte minst som trebarnsmamma och blivande lärare. Att ha suttit med i... det här är inte en styrelse förstås, men väl en grupp uppbyggd på samma sätt med ordförande och sekreterare och allt det där måste vara en fin merit. Det som allt möjligt annat.

Blomma ut.

2012-01-24T09:01:00.004+01:00

Min lilla by med Villa Freja i Dalen. Ger mig ett enastående lugn. Ömsom skog, ömsom åker och hyfsat vidsträckt utsikt. Snön ramar in den extra vackert just nu.

Nu ska jag börja skriva på min examinerande uppgift. I den här kursen gäller det att jag ligger steget före precis hela tiden eftersom jag ska vikariera på "min" skola nästan två hela veckor (av kursens fem veckor). Kursen belyser kultur och estetik - och i går fick vi prova på musik och drama. Drama är inte riktigt min grej eftersom jag inte är ett med min kropp när det kommer till att agera och visa känslouttryck utan ord. Musiken däremot - ta mig tusan om jag inte tyckte att det var riktigt kul.

Man vet aldrig. Det kan lura oanade kompetenser inom en människa. Och rätt vad det är, under bra omständigheter, kan de blomma ut.

Förena nytta med nöje.

2012-01-23T14:59:00.000+01:00

Garn nu för tiden kostar tyvärr inte gratis men så tänkte jag att om jag förenar nytta med nöje så känns det lite mer legitimt att köpa garn för handarbetets nöje och avkoppling. Jag behöver fler knästrumpor av det varma och skyddande slaget, såna som går en bit ovanför knät. Speciellt nu när jag har fått lite känning av min dumma reumatism igen. Det känns alltid skönt med lite värme över lederna då.

Kikade på dessa två strumpr stickade i varmt eskimå. Båda varianterna torde gå att fortsätta sticka på så att jag når över knäna. Nemas problemas. Och sen kanske jag slipper gå runt i svärfars gamla militärstrumpor som numer är i mannens ägo.

Sen finns ju de här fina benvärmarna i Provrummets stora vinterrea - för bara 99 ynka kronor. Där finns för övrigt massvis med annat som jag vill ha. Men plötsligt blir jag så ofantligt snål att det inte är riktigt klokt.

Monday morning.

2012-01-23T07:25:00.004+01:00

Egentligen får det mer än gärna vara vilken veckodag som helst - även monday morning, bara jag slipper vakna kvart i fem utan vidare kapacitet att kunna somna om ordentligt. Två timmar senare sitter jag där och stirrar på datorskärmen med intention att studera eftersom jag ändå är vaken.

Det blir väl nåt sånt strax också, så snart kaffet hunnit verka lite bättre. Men på tal om att studera - jag läser inne på lärarstudenternas gruppforum om Skolan och den radikala estetiken och om hur svårläst den är. Och där och då börjar jag vackla i tron på mig själv. Hittills har jag tyckt att boken är väldigt lättläst och bra men tycker andra att boken är svår är det kanske jag som missuppfattat den?

Eller nej.

Vit & fluffig, ullig & gullig.

2012-01-22T09:42:00.004+01:00

Wiihoo vad det är underbart med knarrande snö under fotsulorna, gnistrande vitt, solsken och snöbeklädda grangrenar i skogen.

Eftersom Alvin är draghunden numero uno band jag fast honom framför barnens bob och så fick de åka efter honom under tjo och tjim.

Det kylslagna vädret verkar dessutom bestå veckan igenom vilket är skönt nu när snön äntligen kom.

Den första riktiga snön.

2012-01-22T09:31:00.010+01:00

Jamen visst. Snön föll tillslut just som jag hade börjat få vårfeelings. Men nu kan vi väl säga så här då - att snön får ligga kvar till och med sportlovet?

Det här är ju på många sätt också kaninernas första riktiga snö. Definitivt vår lilla Gretas första - hon som är född förra sommaren. Kalles och Kajsas ursprung är lite mer ovisst, men jag tror att Kajsa var inomhuskanin sitt första år innan hon kom till oss. Och Kalle! Minns ni hur Kalle kom till oss?

Förra vintern, ni vet den där smällkalla! Då stod det en papplåda på stationen i Lilla Staden med texten; Hej jag heter Jack, ta hand om mig. Vilket vi förstås gjorde utan tvekan. Och min intuition - som brukar stämma i alla lägen knepigt nog - säger mig att Jack, numer Kalle, också var en inomhuskanin och folket som hade honom tröttnade på den skarpa doften hankaniner kan avge. Kanske var han utomhuskanin på sommaren och så tog de in honom på vintern. Och sen tröttnade. Mitt sjätte sinne säger mig det och därmed säger den också att Kalle också var på sin höjd ett år när han kom till oss. Låter rimligt.

Hur som helst är de lyckliga hos oss. Jag tror det. Och jag blev glad över Malins kommentar under gårdagens inlägg;

"Vilket underbart liv era kaniner lever, det är nog INTE många som har det så bra!"

Det är ju vad jag hoppas förstås. Att alla kaniner skulle få må bra och bo så naturligt som det bara går att bo i fångenskap. Med en stor fin bur och tillgång till en ännu större hage större delen av dygnet. Själv låter jag mina kaniner ha tillgång till utomhushagen hela dagen och först till kvällen stänger jag in dem i burarna. Det känns säkrast så.

Av förklarliga själ kan inte Kalle gå tillsammans med Kajsa och Greta men deras hagar gränsar till varandra så att de kan komma åt att pussar och nosa på varandra.

Och till våren Kalle, då får du sällskap av Kajsa igen.

O'boy, vilket vackert väder.

2012-01-21T12:52:00.009+01:00

Och så kom snön.
Skrutt och Shaffen har roat sig kungligt i pulkabacken (Masi är hos en kompis och leker) och nu passar vi på att avnjuta varsin lussebulle - passande till snön samtidigt som vi sjunger; O'boy, vilket vackert väder - vad vi nu menar med det?!

Passande också med en liten paus i pluggandet som går över förväntan bra. Inte klokt egentligen vad duktig jag är. Efter, vad blir det? - nästan tre års universitetsstudier går det liksom av bara farten. Att skumläsa en bok och anteckna ner godbitarna är inte det minsta ansträngande. Faktiskt.

Och det är jag så glad över.
Ger tid till annat - och stressen ebbar ut.

Din klara sol går åter opp.

2012-01-21T08:41:00.000+01:00

Hoppsan hejsan vilken dag. Man kanske kan säga som så att jag lovar och svär på att aldrig skriva något sånt här i en kursutvärdering igen. Aldrig mer; "... dock tycker jag att kursen har gått mer på halv- än helfart vilket är synd med tanke på att jag är här för att göra djupdykningar och bli en bra lärare. Däremot är jag tacksam över att jag har fått massor av tid att jobba inom skolans värld och därmed kunnat förankra teorin i praktiken".

Nu är det förstås så att de inte redan har kunnat sammanställa kursutvärderingarna och förbättrat den här nya kursen, men ändå. Jag har fått bita mig i läppen.

Inte nog med att schemat inte var klart förrän i går (det har fyllts ut med fler tider) och att vi inte kom in på kurshemsidan förrän i förrgår. Vi ska också läsa två böcker inom loppet av några dagar samt förstås också ta oss till fakta vi läser. Inget konstigt med det - men sanningen är också att om vi haft tillgång till kurshemsidan i tid hade vi också hunnit börja plöja böckerna minst en vecka tidigare.

En stressande faktor är också att jag ska vikariera på min praktikplats en dryg vecka mitt i kursen (något jag tackade ja till innan schemat reviderades och fylldes på). Och nej, jag är inte dum i huvudet eller hyser en onormal längtan efter att springa med huvudet före in i väggen. Men jag måste jobba. Så är det bara. Hade det gått att överleva på csn hade jag gladeligen engagerat mig helhjärtat i studierna. Nu blir det i stället så att jag helhjärtat engagerar mig i både jobb och studier. Förstås vid sidan av någon form av upprättande av närvarande mamma till mina små troll. Ponera att det blir 300% portionerat ut på jobb, studier, privatliv. Din klara sol går åter opp och faller inte platt ner som en pannkaka. Vi går trots allt mot ljusare tider och energin flödar. Bara jag kan trycka bort stressen som ger mig tunnelseende ska väl även det här gå bra.

Tack och lov missar jag inga obligatoriska moment. Dock två studiebesök, några gruppträffar(?), något workshop och två seminarier, så där på en höft.

Men jag får verklighetsanknytning och pengar.

Jag ger det här konceptet en chans i den här kursen.
Jag har trots allt en liten marginal att spela på från väl godkänt ner till godkänt.
Även om jag lovat mig själv att ta högsta betyg i alla kurser.
Galen, jag vet.

Mer ur galenskapen föds också beslutsamheten och envisheten.

Omkullkastade planer?

2012-01-20T08:16:00.000+01:00

Grattis Alvin, Lelle, Relle, Bönk, Lellebönk - min ulliga gulliga, en kär hund med många namn. I dag fyller han två år. I kylen väntar smaskiga märgben.

I övrigt blir inte riktigt dagen som den var tänkt från början. Med minst sagt lite kurshemsidestrul som gjort att vi studenter inte haft tillgång till kursplanen och bara ett knapphändigt schema fick vi vid kursstart i går reda på att i dag inte alls var schemafri. Hade det nöjt sig vid det hade jag valt att stanna hemma för att organisera upp min dag så som den var tänkt från början. Det tänkte jag fortfarande i går kväll när jag gick och la mig. När jag vaknade i morse såg jag att jag fått ett sms från en gruppmedlem som delgav nya bud;
Nu är det dock som så att ett gruppkontrakt ska skrivas och lämnas i till kursansvariga i dag.

Omkullkastade planer och stress som följd. Det var ju i alla fall tur att jag inte hade bokat upp mig på jobb i dag. Om man säger så.

Och nu gäller det förstås bara att få tag i samtliga gruppmedlemmar och få till ett möte.
Vilket är lättare sagt än gjort när man inte når dem via telefon.

Hepphepp.

Med buller och bång.

2012-01-19T14:26:00.000+01:00

Efter höstterminens sista tentainlämning i går börjar i dag vårterminen med buller och bång. Försöker i alla fall. Men mig lurar den inte. Nej, jag tänker seggå i dag för även om natten var god när jag äntligen somnade bort från halsont har den varit alldeles för kort. Och dagen som ligger framför mig är alldeles för lång.

Även om det känns fantastiskt fint att nu ha äntrat termin två i programmet. Ett steg närmare målet.

Jag har bunkrat upp med kaffe, det har jag. Men ändå. Ska jag ägna mig åt skönsömn på tåget tro?

I can feel your halo.

2012-01-19T06:11:00.000+01:00

You're everything I need and more.
I ain't never gonna shut you out.

Otaliga högskolepoäng.
Högsta betyg i universitetskurserna.
Teoretisk perfektionist.
Allt som alltid har betytt något för mig.
Och fortfarande gör.
Att visa att jag är duktig.
Att någon ska bli stolt över att jag presterar.
Spelar alls ingen roll.

Det biter inte och har aldrig gjort.

Dags att tänka om.
Dags att äntligen tänka om.
Och släppa också det,
mina prestationskrav.
Göra upp med då.
Den lilla flickan är stor nu.
Äntligen.

Det viktigaste av allt.
Inte teoretiska prestationskrav,
har aldrig varit.
Bara för mig själv.
Att stå vid sidan av och minnas.
Att se mig växa och utvecklas.
Utanför flocken.
Och det kan bara ske av en enda anledning.
Vem ska trösta knyttet
om inte mina egna värderingar?

Mina barn,
I ain't never gonna shut you out.

Aktiveringsboll.

2012-01-18T15:50:00.000+01:00

Tro inte att man kan åka till Zookompaniet längre, för de har lagt ner. Rätt snopet med tanke på det breda utbudet och alla de fina, pratglada fåglarna som alltid var väl värda ett besök.

Den här aktiveringsbollen kommer från Hornbach, för när Zookompaniet var nedlagt stod det plötsligt still i tankeverksamheten - var fanns en bra djurbutik? Hööks i Göteborg riktar nästan uteslutande in sig på hästar. Men Hornbach utbud var skralt. Jag som var på jakt efter aktiveringsspel som inte skulle ruinera oss. Hööks i Borås återstår förstås men annars så vet jag inte. Djurnära kanske?

Harmoni i naturen.

2012-01-18T08:01:00.000+01:00

Naturskyddsföreningen eller scouterna? Scouterna eller naturskyddsföreningen? Eller kanske friluftsfrämjandet?
Jag har inte så stor koll, men vad jag förstår är minimiåldern för scouterna sju-åtta år och jag vill att hela familjen ska vara involverade i det här.
Jag själv älskar djur och natur. Förr var jag inte riktigt bekväm i barrskog utan föredrog lövskog, öppna landskap och hav. Nu trivs jag även i barrskog och finner lugn och harmoni där. Bara en sån sak att det är så tyst där i skogen - och att det doftar så gott samt finns så mycket att upptäcka. Långa strövtåg i naturen är det bästa.

De två äldsta har en kanonbra och inspirerande lärare who we love och barnen rycks såklart med i hans iver och kunskap om natur och djur. Shaffen har blivit lite av en mossexpert som lär mig om kam- och björnmossor och allt vad de heter.

Om det blir fint väder i helgen packar vi en matsäck och kameran och går till platsen där jag var med Shaffen och hans klass på "utedagen" då jag hälsade på i fredags. Söker man harmoni finner man den där!

Då är den bra.

2012-01-17T13:15:00.003+01:00

Det är fasligt givande med tentaopponeringar men nu ångrar jag att jag inte skrev ner allt positivt som läraren hade att säga om min text. Jag skrev bara ner de små förändringar jag bör göra. Därför minns jag bara att han sa att texten genomsyras av bra argumentation där jag väver samman mina åsikter med kurslitteraturen. Dessutom, när jag försökte mjölka honom på information om jag kan tänkas ligga på en väl godkänd nivå redan nu, sa han lite vagt att det hade han inte reflekterat över. Men han ansåg, sa han att min tenta var bra och "om jag tycker det, då är den bra". Och såna ord gillar en Husfru att höra.

Det känns så bra att få beröm öst över sig.
Men också att få konstruktiv kritik att jobba vidare med.

Letar efter ord.

2012-01-17T05:40:00.000+01:00

I jakten på orden och minnet skummar jag igenom min gamla blogg och hittar den här bilden. På en ullig gullig liten valp - och på mig med långt, så långt hår.

Jag letar och skummar men finner inte orden med flyt. Det blir några lössläppta meningar bara. Några ordspråk och en inledning. Kanske ganska mycket trots allt?

Och det där håret. Som jag spar ut till igen. Det finner jag också bland bilder från förr. Det är ungefär som att sitta och bläddra i ett fotoalbum. Minns ni såna? Haha. Ungefär som LP- och sedermera också CD-skivan. Ingen minns. Någon minns. Så lustigt att se tiden förändras. Från då till nu, nu till då och tillbaks igen.

Hej då julen.

2012-01-16T18:57:00.003+01:00

Jamen herregud vad vi är sent ute. Knut var väl för länge sen, typ i fredags?! Och granen står fortfarande kvar och barrar för allt vad den är värd. Förvisso med bara ljusslingan kvar, men det är också ljusslingan som är problemet. Det jobbiga. Åker bara den av - och nu tar Husfrun saken i egna händer - så åker granen ut med huvudet före. Sen kan den ligga där och skrota.

Hej då julen.
Dig hann jag ändå inte med den här gången. Ses igen i december. Då önskar jag mig lugn och ro, andrum, snö, god mat, klappar och ja... lugn och ro! Det är prioritet nummer ett.

Adjöadjö.

Goodmorning beautiful.

2012-01-15T19:59:00.004+01:00

Jag drömmer om kramar och vaknar med ett leende på läpparna och ett hjärta som svämmar över av fina känslor. I det tänker jag landa tillsammans med en lätt förkylning, lite studier, alla mina ord, en eller annan frostkrispig promenad och lite virkning tror jag bestämt.

Fylla min dag helt enkelt.